borde inte skriva här egentligen, men troligtvis ingen som läser min blogg så vad spelar de för roll då.
Den här känslan gör så jävla ont, i kroppen och i huvudet.
jag kan bara inte sluta tänka på allting som varit, allting vi haft.
att jag aldrig kommer få uppleva samma saker med samma person igen.
jag vill bara stänga in mej i ett rum, sitta där och bara vänta.
vad jag än gör eller säger blir jag påmind.
men som tur har jag mina underbara vänner
dom som får mej på bättre tankar
dom som säger att dom alltid finns där för mej
dom som säger att allting kommer ordna sej
dom som jag älskar mest på hela hela jorden
<3
